På vilsna tår

varje gång du är hemma

är det som förflutenhet

äntrar nuet

som att ha dig på besök

några timmar utan tid att slösa

på det sista kaffet

vi tumlar runt

lite gråtmilda och vidskepliga

med krockande tänder i en kärlekstårta

styr till varandras famnar

trots motvind och prassel

bekant beröring 

som en fiktiv karaktär i någon annans värld

Fasar inför natten till måndag

vinbruset och verkligheten som du aldrig varit här

trots att mina lakan luktar som du

Caput Mundi

Under denna tid
ständigt i förändring
uppstå och falla
komma och gå
blomstra och försvinna

Individualism

jag vill inte göra det jag redan kaneller prata om vad jag redan vetutan jag vill göra det jag inte förmårjag söker det jag inte förstårdjupa brunnar är dessa hjärtan så uppfyllda som de ärjag blir kär i den människasom har de pusselbitar jag saknaroch ibland blir jag ledsen när jag tänker påmin kärlekför den visar bara på den framtid jag inte hareller de minnen jaginte kan fåbara vad jag önskar vore mittsom fåglar flaxar   min kärlek är flykten från mig självoch jag kommer aldrig kunna fånga denmin saknade hälft