Atmosfär

Jag har fastnat i det här minfältet.
Ta bort vikten, avväpna mig.
Jag vet att du kan känna min tvekan, gömd någonstans inuti.
Jag vet hur du känner den i min hand. Som sand, eller vatten, som strömmar genom mina fingrar.
Du kan känna den när vi ligger här. I varje position, tvivlet, aldrig egentligen nämnt. Rastlösheten, det är jag. Det är svårt att se klart, svårt att hitta känslan. Runtomkring det darrande falska regnet, frenetiska snyftningar blandat med hårda kyssar. 
Du vet att jag redan förlorat.

Oskuld

Jag vandrar runt och runt vid midnatt undrar varför jag är här som de ensamma söker stjärnor bland alla frågetecken,

runt i detta gamla hus med ett hundratal dammiga fönster. 
Tyskland, ett 1940-tal.

Du viskar i mitt öra, 100 mil härifrån och jag hör dig,

genom blodiga stön och sköra ben i tårdrypande lakan.