Balladen om en magiker

Han levde ensam, med okänd adress

armarna täckta med mayaindianer och krucifix

och med sina långa vassa fingrar

visade han mig sina gyllene tricks

i teatern underjord

rökte han en pipa

spred sina magiska ord

till folket

en dockpublik gjorda av trä 

med bugande blickar

sittandes på knä

vår trollkarl färdades 

över tårarnas kanaler

från kråkornas boulevarder 
hördes skratten

den stigande solen speglades

i det blod som blev till vatten

och sjöfåglarna byggde sina bon

i hans höga hatt

små droppar av vansinne 

lät han hälla i mitt kaffe svart

varje natt han låg med dem

gav dem vanskapta barn som de aldrig behöll

en moders skrik hördes högt bland halmtaken

men jag förblev på samma sätt

någonstans 

mellan sovandes och vaken